En natt (2012)

I,
I rummet hade vi: en jordhög och ett berg som inte bryr sig om gravstenar.
Senare på kvällen fylldes det med innehåll och blev en vall. Vi stoppade naturen med sand kalk och lera.
Då avbröts alltihopa.
Sen ringades det in ännu mera. Skalan blev mindre och prismorna fler.

Färgen hälldes ur ett rör och hamnade så och så.

Tre klumpar gammal mjölk som rann nedför plasten och så var misstaget överslätat. Överslätad förbannad form. Kanter som försvinner när det organiska segrar. Fyrenigheten lägger sig över, lägger sig i.

Det blir en stig som man kan gå på rätt över.
En hög av ord och en av grejer.
Nu kom de in i bilden. De hade gett upp och kom in för att få plats.

II,
En ny scen.
Då fick man vandra igenom och sen ut på den stora ytan.
Vi behöver en större plan att mötas med.
En kratta kom och bara rev med sig alltihopa helt utan att bry sig, slet upp allt vi hade byggt upp. Sen drogs fler bitar av silvret av.

Men själva bågen måste bort, för att bli utan skala. Berget blev platt. Ett par nya stänkta ramar las till. Vi skulle knyta ihop objekten, och låta dom bli en enhet.
Kan det inte växa fram?

III,
Det var jättegeggiga pölar.
Så blev det krig igen. Varför rör det sig runt på det viset?
Censuren är vit, men luktar illa. Igen och igen och igen.
Och då är det en ring man rundar, om vi rundar den så börjar vi om.

Vi hade avspärrat och markerat en plats som var vår, då blev den det. Den platta skivan ställdes upp och cirklar bildades i luft och vatten.

Någon slängde en handske och det övergick i ett halvtöcken, vi stod ända upp i skiten.

Hela tiden var det pulserande ljudet på väg närmare. Långa fingrar pillade och gnuggade. När allting gick ihop så kunde vi se det bättre. Det blir mikro och makro och element och pigment och mögel.

IIII,
Dubbelt av allt. Rester av smog överallt. Allt blev en spegling, vi tänkte det och gjorde det och skrev det och fotade det, och allt var dubbelt för en cirkel hade en annan och jord med jord osv. Ur eld kommer aska stiger aska, kommer aldrig ihåg texten.

Kanterna rundades av. Dom skär rakt in mot centrum.

Blir den yngre eller äldre? Den lägger sig sakta i en kokong och sluter sig.
En täckt konstruktion, en sne grav som tog hand om plasten, om rörelsen.

Vad heter det, när all luft blir ljummen? Det är inte det som händer. Ingenting går mot ett normalt tillstånd.

Det var överdrivet farligt i parken.

Workgroup: Ulrika Lublin, Chandra Sen and Teres Selberg


I-I 


II-I 


III-I 


III-II 


IIII-I 


IIII-II